5 saker du inte visste om allemansrätten

Text: Pär Brandt

Allemansrätten är något vi ska vara stolta över men också värna. Därför finns det en del att tänka på.

Grundregeln är lika enkel som självklar: du får inte störa och inte förstöra. Fiske och jakt sker alltid utefter sina egna lagar och de sorterar inte under allemansrätten.

Men det finns mer att tänka på och nedan har vi samlat 5 punkter som är bra att veta om allemansrätten.

En fantastisk frihet, men något som vi måste vårda och respektera.

1. En världsunik rätt

Allemansrätten är unikt för Sverige och Norden. För utländska besökare är allemansrätten något som ofta är svårt att greppa, eftersom man har helt andra traditioner där stora delar av naturen är privatägd mark.

I de flesta länder är det förbjudet att campa, plocka bär och svamp eller ens vistas i stora delar av naturen.

Det är bara Norge och Finland samt Island som länge haft allemansrätt, fast regelverken skiljer sig åt en del jämfört med Sverige. I Danmark är det betydligt strängare regler var man får röra sig och exempelvis plocka bär. 

På senare år har även England, Wales och Skottland gett allmänheten en större frihet att vistas i naturen, även om det är privatägd mark.

Ska man förklara allemansrätten på engelska så kan man använda orden ”The right of public acess” eller ”Freedom to roam”.

Grilla korv och göra kaffe är ju mysigt, men tänk på brandsäkerheten.

2. Men det finns undantag

Vissa delar av naturen anses så skyddsvärda att de klassats som nationalpark eller naturreservat. Här gäller en begränsad allemansrätt med lokala regler.

Som regel finns det en typ av ”entré” till skyddade områden och i anslutning till den brukar man hitta informationsskyltar. Där finns beskrivet vad som gäller. Det kan till exempel vara förbjudet att tälta och elda, ibland får man inte ta med hund.

Allemansrätten gäller inte för motorfordon. All körning utanför vägar och leder är förbjuden, inte ens markägaren själv får köra motorfordon i naturen.

Får du lägga till din båt här? Det gäller att studera reglerna i förväg, annars kan det bli bråk.

3. Du får inte plocka allt

Att man enligt allemansrätten får plocka bär, svamp och blommor (som inte är fridlysta) det vet de flesta. Men man får inte plocka allt i naturen.

Kottar på marken är ok att ta med sig, men inte de som sitter på träden. Kottar på träd anses ha ett värde då de ger frön som antingen kan planteras eller sprider sig spontant.

Det är heller inte tillåtet att plocka sten. Enstaka, mindre stenar kan passera men ska du anlägga ett större stenparti i din trädgård är det inte bara att åka ut med släpkärran i skogen och ösa på.

Lösa pinnar är tillåtet att använda som ved vid eldning, men man får inte hugga av grenar eller träd. Tänk på att det ibland råder eldningsförbud.

Får man vaska guld enligt allemansrätten? Nja, här råder det delade meningar. En del hävdar att ”hobby-vaska” är tillåtet, andra menar att guldletning alltid måste ske med fastighetsägarens tillstånd.

En vandringsled är förstås ok, men snedda inte över någons tomt när du vandrar.

4. Bara ett stort nej

Väldigt mycket är tillåtet, enligt allemansrätten. Men försök hålla i minnet att det finns ett stort ”nej”. Du får inte gå på någon annans tomt.

Det är inte tillåtet att ens under en kort stund passera över någons tomt. Du får heller inte gå på en åker under perioden sådd till skörd.

Däremot är det tillåtet att med båt tillfälligt lägga till vid en privat brygga, så länge bostadshuset inte är inom synhåll.

Allemansrätten är en del av våra grundlagar.

5. En del av grundlagen

Allemansrätten är sedan 1994 inskriven som en del av våra fyra grundlagar. Men allemansrätten i sig själv är ingen lag, utan en uttolkning av flera lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet.

De fyra grundlagarna är regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetslagen. Allemansrätten nämns i regeringsformen där det står att ”alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”.

Allemansrättens sedvänjor kan spåras ända tillbaka till medeltiden, ungefär så länge som det finns skriftliga dokument bevarade i Sverige. Betydelsen växte i slutet av 1800-talet när friluftslivet tog fart. I sin nuvarande form har allemansrätten använts sedan 1940-talet.